Ja, man kan säga att den ena åkomman har avlöst den andra!
Strax innan ultraljudet började jag känna av ryggvärk.. Det började först mola, sen hugga för att sen bli skitont.. Strålade ut i benen ända ner till fotknölarna:(
Trodde att jag kanske hade lyft eller gjort nått galet på jobbet..
Men det gick liksom inte över, utan fortsatte och blev bara värre..
Pratade med en kompis som jag visste hade haft problem med ryggen under alla sina 3 graviditeter och hon sa direkt att det var foglossning.. Attans bananer tänkte jag då, inte de också:(
Försökte att jobba men det blev bara värre... Skulle duscha en tant en morgon då det bara högg till och jag fick ta i handfatet på toaletten så jag trodde de skulle lossna från väggen...
Insåg att jag fick lov att få nån hjälp..
Hjälpen från mvc vart ett bälte, och det hjälpte/hjälper väl sådär.. Känner mig mest väldigt otymplig med det..
Mina långa arbetsdagar vart olidliga för mig så jag tvingades att gå till doktorn..
Så sen i slutet på oktober jobbar jag 37,5% och det är alldeles lagomt med den formen som jag är i nu. Doktorn sa till mig att mina symtom va typiska för foglossning, men att jag även led av ischias då det strålade ut i benen på mig.. För mig är det viktigt att få jobba det jag kan iallafall, sitta hemma gör mig bara deprimerad. Som tur va så har jag förstående arbetskamrater som kan hjälpa mig om det behövs.
Vissa dagar är mycket bättre än andra, och jag känner väl när jag jobbat att det är sämre.. Men att få gå till jobbet en del iallfall är väldigt viktigt för mig för jag vill ha ett socialt liv..
Till en början när denna ryggont började, typ runt vecka 18, så sa jag att jag hade nått fel på ryggen bara. För jag hade fortfarande inte berättat då.. :)Men veckorna gick och jag började ju som sagt få ondare.. Så när jag var runt vecka 20 ca så började vissa fråga om jag inte eventuellt va gravid, och då bekände jag mina synder:) Kunde inte neka då heller för jag hade ju faktiskt fått en mage.. Sen att jag gick som en pigvin gjorde ju inte saken bättre heller:)
På jobbet blev den ena efter den andra måttligt överraskad, för alla hade ju nångång hört mig säga att jag absolut inte skulle ha fler barn!
Att jag hade fått mage hade ju vissa reflekterat över flera veckor tidigare, men dom trodde ju absolut inte att jag va gravid, men dom trodde ju inte heller att jag skulle ha tillåtit mig själv att gå upp i vikt så..
Så vad jag har hört nu i efterhand så hade det ju varit spekulationer om min mage:)
Kul att man kan roa!!!
fredag 3 december 2010
Ultraljudet
6 oktober kl 08.00...
Ja då var det dax!
Nog för att man inbillar sig att man inte är ett dugg nervös , så är man så nervös så man håller på och hoppar hur skinnet.. Iallfall jag:)
Det är mycket man vill ska stämma en sådan här dag!
Jag började med att skjutsa T till dagis, sen hem för att bälga i mig vatten:) Man skulle ju ha fylld blåsa!
Hann inte få i mig så mycket frukost men desto mer vatten!
I bilen in till Mora satt vi helt tysta. Jag bälgade vatten!
F frågade om jag var nervös..
- Näää, är de här nått att vara nervös för, kommer jag ihåg att jag sa.. ( Medans svetten rann i armhålan typ ) Ha ha!
Väl där så fick vi komma in på en gång för vi var ju sena som vanligt när vi ska någonstans!
Så fort hon satt " staven" på magen så såg man ett litet foster vars hjärta tickade på för fullt..
Då kände jag: JAG ÄR JU GRAVID!!!
Det kändes som att jag verkligen fick det bekräftat då.. Det var verkligen sant, det fanns nån där!
Att jag hade känt lite fladdrande där tidigare hade liksom inte gått in i mitt huvudet var det var, jag hade nog inte velat trott på att det var sant, men nu visste jag..
Ja då var det dax!
Nog för att man inbillar sig att man inte är ett dugg nervös , så är man så nervös så man håller på och hoppar hur skinnet.. Iallfall jag:)
Det är mycket man vill ska stämma en sådan här dag!
Jag började med att skjutsa T till dagis, sen hem för att bälga i mig vatten:) Man skulle ju ha fylld blåsa!
Hann inte få i mig så mycket frukost men desto mer vatten!
I bilen in till Mora satt vi helt tysta. Jag bälgade vatten!
F frågade om jag var nervös..
- Näää, är de här nått att vara nervös för, kommer jag ihåg att jag sa.. ( Medans svetten rann i armhålan typ ) Ha ha!
Väl där så fick vi komma in på en gång för vi var ju sena som vanligt när vi ska någonstans!
Så fort hon satt " staven" på magen så såg man ett litet foster vars hjärta tickade på för fullt..
Då kände jag: JAG ÄR JU GRAVID!!!
Det kändes som att jag verkligen fick det bekräftat då.. Det var verkligen sant, det fanns nån där!
Att jag hade känt lite fladdrande där tidigare hade liksom inte gått in i mitt huvudet var det var, jag hade nog inte velat trott på att det var sant, men nu visste jag..
- En liten bebis
- Mitt andra barn
- T: s lilla syskon
Lyckan va stor, allt kändes så bra.. Det var nån mening med detta.. Det kändes så självklart!!
F var hela tiden med framme vid skärmen och följde minsta rörelse, själv låg jag på britsen och hörde allt hon sa väldigt lång borta.. Det enda jag tittade på var bebisen.. Vad hon mätte och vad hon sa kommer jag inte ihåg.. Det enda jag kommer ihåg var att hon sa att allt var som det skulle, och det räckte för mig!
F däremot han lyssnade på alla mätningar och allt hon sa!
Allt var som det skulle, datumet vart framflyttat från den 4 mars till de 10 mars bara!
Nöjda och glada satte vi oss i bilen hem till Orsa!
Den första jag skickade sms till på hemvägen för att berätta att allt var okej var kära Therese..!
Hon är en av mina närmaste som följt denna graviditet från start!
Del 2
Sommaren gick i illamåendets tecken.. Fy 17 va jag mådde illa..
När man vaknade på morgonen så var det bara att gå ner och lägga sig i soffan på direkten.. Hade jag tur va F ledig så han kunde ge mig en skorpa som jag kunde tugga på..
Fick väl ligga där ett tag innan man kunde hasa sig upp.. Hela världen snurrade och allt stod mig långt upp i halsen!
Kunde inte göra så mycket med T eftersom jag mådde som pesten.. Kommer i håg att jag kunde inte ens cykla med honom när han satt i barnstolen bak, för allt bara svajade.. Vart liksom sjösjuk på cykeln:)
Varmt va de och det gjorde ju inte heller saken bättre!
Alla dofter avskydde jag som pesten! När F hade duschat med sin duschcreme så kunde jag dö, även av vissa sköljmedel, av det mesta kunde jag döö av.. Då fick man stå hulkandes någonstans! Bläää!!
Varje morgon va ett evigt hulkande tyckte jag! Eftersom jag HATAR att spy, så stog man ju hulkandes vid diskbänken, sen fick man gå ut och ta luft och andas:) För spy det skulle jag ABSOLUT INTE! Ha ha!
Visste ju att man kunde ta postafentabletter.. Men när jag äntligen tog tag i det och skulle åka och handla så var det slut både här och i Mora.. Hur glad vart man då?? ARG!
Det var ju bara att bita ihop!
Mitt illamående höll i sig, och jag hade även väldigt ont i huvudet, var fruktansvärt yr..
Va till doktorn och kollade upp det ( var i vecka 16 då ), men det var ingen fara med mig.. Lite dålig balans hade jag pga av min yrsel..
Han trodde att det berodde på att jag var lite stressad och pressad över min situation.. Jag hade ju då inte berättat för nån än, förutom mina allra närmaste.. Och jag hade inte tänkt göra det heller..
Att jag var på jobbet och nästan svimmade ( fick tex stå och hålla i mig i köksluckor ) pga av att jag var så yr, sa jag berodde på högt blodtryck, dåligt socker:) När nån frågade så nekade jag också.. Jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet och så fick de bli! Han tyckte jag skulle berätta som det var då för då var det ju enklare för mina arbetskamrater att förstå varför jag mådde så tjyvigt som jag gjorde..
Men jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet, och så fick det bli!
När jag var på första MVC besöket i början på augusti så tyckte jag att det var konstigt att dom inte ens tog ett gravtest på mig.. Då kände jag, tänk om jag inte är gravid, tänk om jag bara inbillar mig:)
Men jag hade ju gjort ett hemma och det visade ju positivt för några veckor sedan:)
Eftersom jag hade en väldigt svår första förlossning så var jag tillbaka på mvc efter 1 månad för att kolla igenom min gamla förlossningsjournal.. Innan jag åkte ner då så kollade jag en gång till med ett graviditetstest, denna gång ett digitalt, för att få det bekräftat än en gång.. Och det visade ju positivt IGEN, så då kunde ju nojjiga jag slappna av! ( lite iallfall ):)
Att min mage hade växt lite verkade jag tro berodde på för mycket köttbullsätande typ!
Jag är inte riktigt klok ibland faktiskt!
Berättade för min barnmorska vad jag hade gjort och då skrattade hon bara.. Men hon frågade även om inte vi tog ett test vid inskrivningen..-Nä sa jag.. Då hade hon tydligen missat det för det brukar göras i normala fall..
Eftersom jag väl var där och va så nojjig så skulle hon lyssna på hjärtljuden, men då hörde hon inget:( Men det var helt normalt för man brukar inte alltid höra nått så tidigt i graviditeten, tror jag var i vecka 17, eller nått.
Men det gjorde ju inte mig lungnare!
Nu var det bara att blicka fram mot ultraljudet som skulle ske om 2,5 vecka..
När man vaknade på morgonen så var det bara att gå ner och lägga sig i soffan på direkten.. Hade jag tur va F ledig så han kunde ge mig en skorpa som jag kunde tugga på..
Fick väl ligga där ett tag innan man kunde hasa sig upp.. Hela världen snurrade och allt stod mig långt upp i halsen!
Kunde inte göra så mycket med T eftersom jag mådde som pesten.. Kommer i håg att jag kunde inte ens cykla med honom när han satt i barnstolen bak, för allt bara svajade.. Vart liksom sjösjuk på cykeln:)
Varmt va de och det gjorde ju inte heller saken bättre!
Alla dofter avskydde jag som pesten! När F hade duschat med sin duschcreme så kunde jag dö, även av vissa sköljmedel, av det mesta kunde jag döö av.. Då fick man stå hulkandes någonstans! Bläää!!
Varje morgon va ett evigt hulkande tyckte jag! Eftersom jag HATAR att spy, så stog man ju hulkandes vid diskbänken, sen fick man gå ut och ta luft och andas:) För spy det skulle jag ABSOLUT INTE! Ha ha!
Visste ju att man kunde ta postafentabletter.. Men när jag äntligen tog tag i det och skulle åka och handla så var det slut både här och i Mora.. Hur glad vart man då?? ARG!
Det var ju bara att bita ihop!
Mitt illamående höll i sig, och jag hade även väldigt ont i huvudet, var fruktansvärt yr..
Va till doktorn och kollade upp det ( var i vecka 16 då ), men det var ingen fara med mig.. Lite dålig balans hade jag pga av min yrsel..
Han trodde att det berodde på att jag var lite stressad och pressad över min situation.. Jag hade ju då inte berättat för nån än, förutom mina allra närmaste.. Och jag hade inte tänkt göra det heller..
Att jag var på jobbet och nästan svimmade ( fick tex stå och hålla i mig i köksluckor ) pga av att jag var så yr, sa jag berodde på högt blodtryck, dåligt socker:) När nån frågade så nekade jag också.. Jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet och så fick de bli! Han tyckte jag skulle berätta som det var då för då var det ju enklare för mina arbetskamrater att förstå varför jag mådde så tjyvigt som jag gjorde..
Men jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet, och så fick det bli!
När jag var på första MVC besöket i början på augusti så tyckte jag att det var konstigt att dom inte ens tog ett gravtest på mig.. Då kände jag, tänk om jag inte är gravid, tänk om jag bara inbillar mig:)
Men jag hade ju gjort ett hemma och det visade ju positivt för några veckor sedan:)
Eftersom jag hade en väldigt svår första förlossning så var jag tillbaka på mvc efter 1 månad för att kolla igenom min gamla förlossningsjournal.. Innan jag åkte ner då så kollade jag en gång till med ett graviditetstest, denna gång ett digitalt, för att få det bekräftat än en gång.. Och det visade ju positivt IGEN, så då kunde ju nojjiga jag slappna av! ( lite iallfall ):)
Att min mage hade växt lite verkade jag tro berodde på för mycket köttbullsätande typ!
Jag är inte riktigt klok ibland faktiskt!
Berättade för min barnmorska vad jag hade gjort och då skrattade hon bara.. Men hon frågade även om inte vi tog ett test vid inskrivningen..-Nä sa jag.. Då hade hon tydligen missat det för det brukar göras i normala fall..
Eftersom jag väl var där och va så nojjig så skulle hon lyssna på hjärtljuden, men då hörde hon inget:( Men det var helt normalt för man brukar inte alltid höra nått så tidigt i graviditeten, tror jag var i vecka 17, eller nått.
Men det gjorde ju inte mig lungnare!
Nu var det bara att blicka fram mot ultraljudet som skulle ske om 2,5 vecka..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)