Del 2

Sommaren gick i illamåendets tecken.. Fy 17 va jag mådde illa..

När man vaknade på morgonen så var det bara att gå ner och lägga sig i soffan på direkten.. Hade jag tur va F ledig så han kunde ge mig en skorpa som jag kunde tugga på..

Fick väl ligga där ett tag innan man kunde hasa sig upp.. Hela världen snurrade och allt stod mig långt upp i halsen!

Kunde inte göra så mycket med T eftersom jag mådde som pesten.. Kommer i håg att jag kunde inte ens cykla med honom när han satt i barnstolen bak, för allt bara svajade.. Vart liksom sjösjuk på cykeln:)

Varmt va de och det gjorde ju inte heller saken bättre!

Alla dofter avskydde jag som pesten! När F hade duschat med sin duschcreme så kunde jag dö, även av vissa sköljmedel, av det mesta kunde jag döö av.. Då fick man stå hulkandes någonstans! Bläää!!

Varje morgon va ett evigt hulkande tyckte jag! Eftersom jag HATAR att spy, så stog man ju hulkandes vid diskbänken, sen fick man gå ut och ta luft och andas:) För spy det skulle jag ABSOLUT INTE! Ha ha!

Visste ju att man kunde ta postafentabletter.. Men när jag äntligen tog tag i det och skulle åka och handla så var det slut både här och i Mora.. Hur glad vart man då?? ARG!

Det var ju bara att bita ihop!

Mitt illamående höll i sig, och jag hade även väldigt ont i huvudet, var fruktansvärt yr..
Va till doktorn och kollade upp det ( var i vecka 16 då ), men det var ingen fara med mig.. Lite dålig balans hade jag pga av min yrsel..

Han trodde att det berodde på att jag var lite stressad och pressad över min situation.. Jag hade ju då inte berättat för nån än, förutom mina allra närmaste.. Och jag hade inte tänkt göra det heller..

Att jag var på jobbet och nästan svimmade ( fick tex stå och hålla i mig i köksluckor ) pga av att jag var så yr, sa jag berodde på högt blodtryck, dåligt socker:) När nån frågade så nekade jag också.. Jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet och så fick de bli! Han tyckte jag skulle berätta som det var då för då var det ju enklare för mina arbetskamrater att förstå varför jag mådde så tjyvigt som jag gjorde..

Men jag hade bestämt mig för att berätta efter ultraljudet, och så fick det bli!

När jag var på första MVC besöket i början på augusti så tyckte jag att det var konstigt att dom inte ens tog ett gravtest på mig.. Då kände jag, tänk om jag inte är gravid, tänk om jag bara inbillar mig:)
Men jag hade ju gjort ett hemma och det visade ju positivt för några veckor sedan:)
Eftersom jag hade en väldigt svår första förlossning så var jag tillbaka på mvc efter 1 månad för att kolla igenom min gamla förlossningsjournal.. Innan jag åkte ner då så kollade jag en gång till med ett graviditetstest, denna gång ett digitalt, för att få det bekräftat än en gång.. Och det visade ju positivt IGEN, så då kunde ju nojjiga jag slappna av! ( lite iallfall ):)

Att min mage hade växt lite verkade jag tro berodde på för mycket köttbullsätande typ!

Jag är inte riktigt klok ibland faktiskt!

Berättade för min barnmorska vad jag hade gjort och då skrattade hon bara.. Men hon frågade även om inte vi tog ett test vid inskrivningen..-Nä sa jag.. Då hade hon tydligen missat det för det brukar göras i normala fall..

Eftersom jag väl var där och va så nojjig så skulle hon lyssna på hjärtljuden, men då hörde hon inget:( Men det var helt normalt för man brukar inte alltid höra nått så tidigt i graviditeten, tror jag var i vecka 17, eller nått.
Men det gjorde ju inte mig lungnare!

Nu var det bara att blicka fram mot ultraljudet som skulle ske om 2,5 vecka..