Känns bra nu!

Efter samtalet med läkaren i dag så infann sig lugnet hos mig..

Jag kan inte säga att jag är helt lugn, men allt känns då sååå mycket bättre.. Och det är ju positivt!!

Jag tror på det här, och jag tror på mig själv!

Jag fixar detta!!

Dagen D..

Ja, i dag ska jag då in till läkaren för samtal om min tidigare förlossning och den som komma skall..

Jag hoppas det kommer att gå bra och att det blir givande..

Tror nästan att jag bestämt mig för att förespråka att jag vill bli snittad, frågan är bara om jag kan stå på mig och uttrycka vad jag vill:(

Jag vet att det inte är det bästa, men även en vanlig förlossning kan ha sina fläckar!

Har pratat med så många nu om snitt och jag har bara hört positivt om de.. Men, jag vet ju vad en läkare kommer att säga!

Så snälla, håll tummarna för att det kommer bli ett bra samtal och att jag går därifrån och är lugn..

Varför?

Varför går dessa dagar så himla fort? Fastän jag bara sitter här hemma i min ensamhet och inte gör ett enda dugg så bara springer dagarna i väg:(

I dag har jag verkligen inte gjort någonting..

Min foglossning har börjat gjort ont fram nu också, så jag kan verkligen inte göra så mycket.. Har förflyttat mig från soffan till en stol i köket, det är väl de jag gjort förutom mat.. ÄNDÅ så rusar tiden..

Är det för att jag vill stoppa klockan och inte vill att tiden ska gå så fort som den gör det?

Min panik blir då bara värre kan jag säga! Vill inte, vill inte.. Vill att allt ska vara över och ha gått bra!!

Min bästa tid är nu...

... i allafall när det gäller dessa godsaker!! Bara älskar dom!!!

Kan äta hur många som helst!!

Så kära vänner.. Kom hit på en fika, men medtag SEMLA!!

Ha ha ha!

TACK!

Vill härmed tacka alla snälla vänner som jag har som just nu stöttar mig på ett eller annat vis i det som jag tycker är jättejobbigt! Ni är guld värda!

Just nu är jag väldigt splittrad, men efter allt ni "säger " till mig så känns det ändå som att jag kommer att gå och "samla" ihop.

Tack U för alla fina ord i går på "chatten", du sa så himla många bra saker, så är det nån som har fått mig att ändra mig så är det DU. Tack! Du är verkligen en klok kvinna, fler som du tack!

Tack E för din berättelse.. Även du har fått mig på andra tankar!

Är så glad för att ni finns och vill hjälpa mig!

Återkommer till er säkert med miljontals frågor!

Men återigen, tack alla fina vänner därute!

Kejsarsnitt eller inte...

ja, det är den stora frågan?

Va till min barnmorska i går och bara öste ur mig allt som jag känner.. Nog för att hon visste om mina känslor, men inte att det var så illa som det är nu..

Har ju fått en tid för längesedan hos en läkare i Mora dit jag ska få åka och prata om min förlossning som jag haft och även om den som komma skall.. Va det var som fick mig att känna som jag gör. Få ventilera lite hur jag känner. Nu är min rädsla värre än någonsin och det blir bara värre för varje dag som går:(

När jag fick min son T så frågade jag direkt efteråt om jag kunde bli lovad att bli snittad om jag eventuellt ville ha fler barn, men då fick jag ett blankt nej för man skulle föda " vanligt" om man kunde..

Jaha.. Varför har jag då inte skaffat fler barn? Jo, för att jag vill inte gå igenom skiten en gång till..

Nu när jag pratade med min barnmorska om snitt kunde vara ett alternativ för mig och om jag eventuellt kunde få det så sa hon att jag skulle prata med läkaren, det är nog inte alls omöjligt när du har en sån enorm rädsla..

Då är frågan? Vill jag det? Jag är så kluven så jag går i miljoner bitar snart!!

Det är ju riskfyllt det med, men det kan ju en vanlig förlossning också vara.. Det kan ju bli komplikationer med bägge delar..

VAD SKA JAG GÖRA, BLIR TOKIG SNART!!

Ännu en dag..

... i orolighetens tecken:(

Har precis kollat in den där dvd:n om jag fick låna av barnmorskan som handlade om avslappning.. Verkar ju vara bra att kunna sånt.. Men min tanke är ju bara " är det verkligen så enkelt "? När den där förbannade värken kommer, inte sjutton kan då jag slappna av så där då, eller?

Just nu är jag alldeles för negativ till allt, jag ska nog gå i ide ett tag tror jag... Så folk slipper mina negativa vibrationer:(

I allafall så lyser solen så fint just nu och det är ett underbart väder ute, något positivt!!

Ska ta och göra lite lunch och sen gå ut med min älskade son lite.. Måste ha nått fel på hormonerna nu också, för jag kan knappt titta på honom utan att börja grina. Vill mysa med honom varje sekund! Känns som att snart är det inte jag och han längre, utan då är vi en till:(

Men vad jag har hört iallafall så älskar man sitt nästa barn lika mycket och man har faktiskt kärlek till flera:)

Alltså, jag är så himla känslosam nu så mina känslor bara hoppar i kroppen.. Lite läskigt! Den lilla snutten i magen ger då ifrån sig uppmärksamhet hela tiden, sparkar och hickar var eviga minut känns det som:)

Men jag tror att det börjar bli lite trång i ettan med kök:)

Tänk att den vill då inte att jag ska sova på sidan.. Jag som absolut inte kan sova på rygg:( Så fort jag lägger mig på sidan så knölar det igång, och det är inte lite heller:)

På em ska jag till barnmorskan, hoppas hon kan stilla mina nerver som just nu sitter utanpå min kropp!

Väl mött!

Rädsla, ångest och oro...

Ja, det är vad min vardag består av just nu, att fundera, känna rädsla, en enorm ångest.. Det jag känner så här över är min kommande förlossning:(. Hade det inte varit för att det var min andra förlossning, som nu alla säger ska vara lättare, så hade jag nog inte kännt detta enorma tryck över bröstet.. Nu är detta min andra förlossning, och jag vet vad som komma skall:(. Fy...! Jag vet vad som väntar nu när det börjar dra ihop sig!

Jag hade tyvärr inte den lättaste första förlossningen och det sitter i mig fortfarande, tyvärr. Jag har ju självmant valt att inte skaffa fler barn pga min första förlossning, men nu vart det ju som de vart ändå.. Och det är jag ju såklart jätteglad för, men..

Alla säger att man glömmer, men inte jag.. Jag skulle kunna gå igenom i detalj hur min förlossning var, och det är ändå 5 1/2 år sedan.. Det sitter så djupt i mig.. Jag är rädd, otroligt rädd..

Jag har ju en väldigt gullig barnmorska som försöker stötta mig på alla sätt, sist jag var där kom mina tårar.. Kunde inte hålla emot, jag kände mig så liten, så rädd..

Hon bad mig att läsa denna bok, plus att jag skulle kolla på en dvd som handlade om profylax..

Innan du föder heter boken, och den har verkligen varit jättebra för mig.. Fram till i går.. Då började jag läsa en annan:(

Innan du föder, har lärt mig lite om hur man kan slappna av, andas etc när förlossningen börjar.. Jag kände när jag läste den att "det kanske kommer gå ändå.. " Men i går började jag som sagt läsa en annan, och nu är jag som sagt tillbaka på ruta 1 med min oro.. Vet inte varför det vart så, men den boken tog upp det här med komplikationer mer:( Men den var ändå bra..

Varför ska jag behöva känna så här? Varför kan inte jag, som alla andra, få njuta lite av denna graviditet? Är de gud som straffar mig för nått?

Just nu önskar jag bara att jag hade fått trycka på stopp knappen, få slippa allt detta.. Vara normal.. Inte behöva fundera på vad som komma skall..

Fy vad jag tycker detta är jobbigt!

I går gjorde jag DET igen...

.... fattar inte att jag aldrig kan lära mig:(

Bara för att det är söndag så MÅSTE jag ( enligt mig själv ) städa HELA huset!

Och så vart det även i går..

Och hur slutade.. Jo, jag vart invalidiserad, och i går värre än nånsin:(

Alltså, jag har ont av min foglossning och ischias ändå, så göra detta är absolut inte det bästa..

MEN, när jag väl håller på så kämpar jag tills jag blir klar.. Min F säger åt mig att INTE hålla på, att han kan göra det.. Men eftersom jag har sånt fruktansvärt kontrollbehov så ska jag göra det själv och då gör jag det när han är borta.. För JAG VET att han blir galen på mig..

Men iaf så städade jag huset på eftermiddagen/kvällen i min ensamhet.. Kändes ändå okej.. När jag sen hade gjort kvällsmaten som bestod av varma mackor och väl satt mig ner.. Ja, då tog jag mig inte ur stolen.. Alltså det gjorde asont att bara sitta, men tanken att jag skulle lyfta på mig gick inte.. Har nog aldrig varit med om värre smärta:(. Min F blir galen, för han säger att han kan städa eller att jag kan ta det lite lugnare.. Typ 1 rum i taget.. Men icke då:(

Kvällen slutade med att jag fick lov att ta hjälp att ta mig upp på övervåningen, kunde inte gå själv:(

När jag väl kom på övervåningen så fick F lov att palla upp kuddar för att jag överhuvudtaget skulle kunna ligga ner.. Då avlastade jag ryggen och det var sååå skönt.. Skönt för mig ja, men tydligen inte för min lilla gosefis i magen:( För den lilla rackarn körde igång med disco där inne tror jag närmare bestämt!

Det vara bara att försöka vända om och lägga sig på rygg, och det var inte det enklaste..

Väl på rygg så var smärtan outhärdlig.. Låg väl så i 2 timmar kanske, sen rullade jag ur sängen och tog mig ner igen.. Där satt jag sen... Hela natten!

En sak vet jag, ALDRIG MER STÄDA! ( iaf inte så himla mycket )

Fint till lilla bebis!

Denna gång har jag bestämt mig för att inte köpa en ny vagn utan att det får bli en begagnad!

Har fått köpa en jättefin vagn utav en kompis, och det bästa av allt var att det var precis en sån som jag ville ha!!

Dock så fattades det en mjuklift till den, då hon redan hade sålt den..

Men, nu har jag hittat även en sån begagnad.. Det var dyrare än vagnen, hahaha!!

Men men!

Tror den här kommer bli jättebra till våran lilla bebis!!

Halsbränna from hell!

Fy 17 va jag längtar tills denna graviditet har nått sitt slut..
Inte nog med att jag får lov att ligga på ett glidskynke för att jag överhuvudtaget ska kunna vända mig i sängen, nu kommer dom andra fina åkommorna så sakta smygandes.. Just nattetid!

• halsbränna
• sendrag

Vaknade kl 01.00 i natt av en halsbränna jag aldrig varit med om.. Fy satan, på ren svenska!

Nu öppnar apoteket kl 10.00, och jag ska hänga på låset!

Tjingeling!

Höggravid, foglossning och bältros!

Mitt bloggande är det väl siså där med.. Jag får liksom inte till det:) Fastän jag förtillfället har all tid i världen att skriva så gör jag inte det.. Why? Trög kanske?

Nu har jag gått hem på havandeskapspenning from den 10 januari, och det är verkligen med blandade känslor.. Jag är verkligen ingen människa som gillar att inte ha nått att göra, jag blir bara så himla rastlös:(

Dom flesta som man pratar med säger: men herregud om jag ändå hade fått vara hemma, då hade jag gjort de och de... Men jag är en sån människa som ligger steget före med allt.. Både för- och nackdelar med det, jag vet!

Mitt hem är under bevakning, jag har det mesta under kontroll vad gäller städning, tvättning etc.. Finns inget sånt att göra. Renoveringen som är kvar kan jag inte göra själv, så det är sambons göra.. Vissa saker kan jag inte göra pga min foglossning och min feta mage, men det finns egentligen inge sånt göra heller:(

Bebiskläderna är redan tvättade, strykna och ligger fint i sin låda. Väska till BB känns på tok för tidigt att packa med tanke på att vissa kläder som ska i kanske behövs användas innan..

Vad ska då jag hitta på?? Vilka världsproblem jag har va?

Dom flesta säger att jag bara ska ta det lungt, men jag kan inte.. Jag vill liksom prestera nått varje dag för att må bra.. Varför är jag sån? Ingen tycker ju sämre om mig om jag bara kallpostar en dag, eller? Det är faktiskt drygt att varje dag känna att jag måste göra nått, finns ju absolut inget att göra tillslut..

Åkte ju på bältros mitt upp i alltihopa också, och det är ju också lite drygt:( Känner inte av de så mycket, och har inte gjort på hela tiden mer än att jag är fruktansvärt trött... Men inte ens det kan få min ånga att dämpas lite.. Höggravid, foglossning och bältros.. Ska inte de räcka för att varva ned så vet inte jag??

Jag måste ha allvarliga problem!