... i orolighetens tecken:(
Har precis kollat in den där dvd:n om jag fick låna av barnmorskan som handlade om avslappning.. Verkar ju vara bra att kunna sånt.. Men min tanke är ju bara " är det verkligen så enkelt "? När den där förbannade värken kommer, inte sjutton kan då jag slappna av så där då, eller?
Just nu är jag alldeles för negativ till allt, jag ska nog gå i ide ett tag tror jag... Så folk slipper mina negativa vibrationer:(
I allafall så lyser solen så fint just nu och det är ett underbart väder ute, något positivt!!
Ska ta och göra lite lunch och sen gå ut med min älskade son lite.. Måste ha nått fel på hormonerna nu också, för jag kan knappt titta på honom utan att börja grina. Vill mysa med honom varje sekund! Känns som att snart är det inte jag och han längre, utan då är vi en till:(Men vad jag har hört iallafall så älskar man sitt nästa barn lika mycket och man har faktiskt kärlek till flera:)
Alltså, jag är så himla känslosam nu så mina känslor bara hoppar i kroppen.. Lite läskigt! Den lilla snutten i magen ger då ifrån sig uppmärksamhet hela tiden, sparkar och hickar var eviga minut känns det som:)
Men jag tror att det börjar bli lite trång i ettan med kök:)
Tänk att den vill då inte att jag ska sova på sidan.. Jag som absolut inte kan sova på rygg:( Så fort jag lägger mig på sidan så knölar det igång, och det är inte lite heller:)
På em ska jag till barnmorskan, hoppas hon kan stilla mina nerver som just nu sitter utanpå min kropp!
Väl mött!
2 kommentarer:
Hej vännen. Kan det handla om att du är rädd för kontrollförlust då värkarna sätter in? Bara en tanke jag fick när jag läste ditt inlägg (och för att jag känner dej!) Prata prata prata å skriv, det kan kanske hjälpa. Prata mycket m din kära sambo. Å jag känner igen det där med att "oj, nu ska det komma en till,m hur ska jag kunna älska en unge till lika mycket" men det gick iallafall alldeles utmärkt för mej. Nästan så jag åtsidosatt Leon för den nya, precis som jag absolut inte trodde jag skulle göra. Det tog dock ett bra tag att få balans. Nu är ju Timmis mycket äldre än va Leon va då lillebror kom. Men du fixar detta vännen, jag tror på dej!!
Jag skulle absolut kunna göra snitt igen, var skit skraj innan men det gick jätte bra.
Skickar lite länkar till min gamla blogg där jag skrivit om allt, kan du läsa hur det gick till och var :)
Snittades i Falun och behövde inte stanna längre än normalt. För tvillingarnas skull kunde jag åka hem utan problem, det var jag som hade dåligt blodvärde men det vände som tur var.
Gjorde inge ont alls under snitt och när de satt kateter. När jag skulle kliva upp det första dygnet så fick jag hålla i magen för den hängde liksom inte med kändes det som. Visst gjorde det lite ont det första dygnet el så, kommer inte ihåg exakt hur länge men inget farligt ont, var värst när jag skulle komma upp ur sängen men det är ju så bra sängar som man kan höja och sänka i ryggen så det var bra hjälp.
Hemma så kändes det inget ondhet bara kliade när det läkte sen var magen bortdomnad läääänge, Johanna Söderlund vart också snittad och det har vart lika med henne, magen borta...
Gör mycket mycket mycket ondare att föda vanligt! Du får gärna ringa om det är nå du funderar på :)
Jag hade en som jag pratade med som fick 1 månad innan mig som var ännu räddare än mig för detta och det kändes lite bättre :)
076/1192266
Bättre med planerat snitt än akut i alla fall tror jag då....
Kramen
http://eleonorljusterang.blogg.se/2010/july/hur-allting-var.html
http://eleonorljusterang.blogg.se/2010/july/lite-uppdatering.html
Skicka en kommentar