Ja, det är vad min vardag består av just nu, att fundera, känna rädsla, en enorm ångest.. Det jag känner så här över är min kommande förlossning:(. Hade det inte varit för att det var min andra förlossning, som nu alla säger ska vara lättare, så hade jag nog inte kännt detta enorma tryck över bröstet.. Nu är detta min andra förlossning, och jag vet vad som komma skall:(. Fy...! Jag vet vad som väntar nu när det börjar dra ihop sig!
Jag hade tyvärr inte den lättaste första förlossningen och det sitter i mig fortfarande, tyvärr. Jag har ju självmant valt att inte skaffa fler barn pga min första förlossning, men nu vart det ju som de vart ändå.. Och det är jag ju såklart jätteglad för, men..
Alla säger att man glömmer, men inte jag.. Jag skulle kunna gå igenom i detalj hur min förlossning var, och det är ändå 5 1/2 år sedan.. Det sitter så djupt i mig.. Jag är rädd, otroligt rädd..
Jag har ju en väldigt gullig barnmorska som försöker stötta mig på alla sätt, sist jag var där kom mina tårar.. Kunde inte hålla emot, jag kände mig så liten, så rädd..
Hon bad mig att läsa denna bok, plus att jag skulle kolla på en dvd som handlade om profylax..
Innan du föder heter boken, och den har verkligen varit jättebra för mig.. Fram till i går.. Då började jag läsa en annan:(
Innan du föder, har lärt mig lite om hur man kan slappna av, andas etc när förlossningen börjar.. Jag kände när jag läste den att "det kanske kommer gå ändå.. " Men i går började jag som sagt läsa en annan, och nu är jag som sagt tillbaka på ruta 1 med min oro.. Vet inte varför det vart så, men den boken tog upp det här med komplikationer mer:( Men den var ändå bra..
Varför ska jag behöva känna så här? Varför kan inte jag, som alla andra, få njuta lite av denna graviditet? Är de gud som straffar mig för nått?
Just nu önskar jag bara att jag hade fått trycka på stopp knappen, få slippa allt detta.. Vara normal.. Inte behöva fundera på vad som komma skall..
Fy vad jag tycker detta är jobbigt!
5 kommentarer:
Kramar till dej!!
Det kommer gå såååå bra, har jag gjort det fem gånger så fixar du det också alla förlossningar är olika kram på dig
Jo det är nästan som att börja om från början men jag kommer ihåg det mesta ändå. Sen Våga fråga! om det är nåt du funderar över :)
Jag tror du fixar detta galant :)
Förlossningen och det onda för nå gott med sig :D
Jag var också jätte orolig denna gång, ville inget hellre än att föda normalt, var skit skraj för snitt. Och vad händer jo jag blir palnerad snittad. Det var ingenting!!!!! Jag som oroat mig så inför det :/
Kram, kul du kika in på min blogg ;)
Ja du får en, en annan fick dubbelt = dubbelt upp.
Nu äntligen börjar det bli rutin på saker och ting, t.om börjar sova samtidigt på dagarna och kvällarna :)
Äter ganska lika med men Nikki nästan bara välling gillar inte det där med mat/gröt :(
Är himla glad jag har en sån stor dotter för hon hjälper verkligen till här hemma då det behövs med de små. Var jobbigt i början, svartsjuka och han inte med henne som jag vela men nu börjar det ordna upp sig :)
Vet inte om det är nån tröst men så kände jag med! Samuel tog ju 2,5 dygn på sig (hade värkar hela tiden och sen kom han med sugklocka). Han var fem när Isaac föddes och jag var skiträdd rent ut sagt. Isaacs förlossning kan jag inte beskriva annat än "a piece of cake". Åkte in nio på kvällen, fikade lite, läste, badade lite, sippade lite lustgas... strax efter ett fick jag krystvärkar och 01.25 var han ute. GICK själv till frukosten morgonen efter och var hur pigg som helst, Isaac med. Vad jag vill säga är att det det för det mesta stämmer att första förlossningen är värst, sen "kan" kroppen det hela och det spelar ingen roll att det var länge sen. Jag är övertygad om att det kommer gå kanonbra! Visualisera framtiden - snart har du en underbar liten bebis att snusa på... Och du, jag skaffade faktiskt en till EFTER det, det du!
Förresten, visste inte att du startat en ny blogg - kuuul!! Återkommer :)
Skicka en kommentar