Kejsarsnitt eller inte...

ja, det är den stora frågan?

Va till min barnmorska i går och bara öste ur mig allt som jag känner.. Nog för att hon visste om mina känslor, men inte att det var så illa som det är nu..

Har ju fått en tid för längesedan hos en läkare i Mora dit jag ska få åka och prata om min förlossning som jag haft och även om den som komma skall.. Va det var som fick mig att känna som jag gör. Få ventilera lite hur jag känner. Nu är min rädsla värre än någonsin och det blir bara värre för varje dag som går:(

När jag fick min son T så frågade jag direkt efteråt om jag kunde bli lovad att bli snittad om jag eventuellt ville ha fler barn, men då fick jag ett blankt nej för man skulle föda " vanligt" om man kunde..

Jaha.. Varför har jag då inte skaffat fler barn? Jo, för att jag vill inte gå igenom skiten en gång till..

Nu när jag pratade med min barnmorska om snitt kunde vara ett alternativ för mig och om jag eventuellt kunde få det så sa hon att jag skulle prata med läkaren, det är nog inte alls omöjligt när du har en sån enorm rädsla..

Då är frågan? Vill jag det? Jag är så kluven så jag går i miljoner bitar snart!!

Det är ju riskfyllt det med, men det kan ju en vanlig förlossning också vara.. Det kan ju bli komplikationer med bägge delar..

VAD SKA JAG GÖRA, BLIR TOKIG SNART!!